Stärkte far-son-vänskapen
Motorcykeln förde far och son närmare varandra i vuxen ålder, i en vänskap de inte upplevt på samma sätt tidigare. Och se om Rotarys MC-Fellowship inte också tog in hans son i sin fars Rotaryklubb.
Privat
Tiivistelmä
Som så många 16-åringar började Jonas Ellefsen med lätta motorcyklar, och blev gradvis tyngre och mer avancerade tvåhjulingar.
-Jag tyckte det såg roligt ut, minns pappa Jon Ottar. Och vid 59 års ålder bestämde jag mig för att göra något åt det.
Jonas och Jon Ottar vid det första gemensamma IFMR-mötet.
Privat
Utan ett ord till dem omkring sig påbörjade han en process som slutade – eller snarare: började – med att ta motorcykelkörkortet, efter 60 års ålder var Jonas 30. Inte långt därefter hade han Knut Willy Sørensen på besök, hans företrädare som distriktsguvernör i D2260. Motorcykelentusiasten Knut Willy berättade om sin stora nytta av att delta i IFMR, International Fellowship of Motorcycling Rotarians.
-Det här lät roligt, och jag tänkte också att det kunde vara ett bra sätt att få Jonas att gå med i Rotary, säger Jon Ottar vidare. Lättare att locka med en resa till en nordisk motorcykelträff i Danmark än att delta i ett Rotary-möte.
Om ni har ett gemensamt intresse eller passion spelar åldern inte så stor roll. Hur som helst var det en händelserik resa till Danmark i ett trevligt samhälle. Redan efter den första resan var han redo att delta i mötena i Borge RK nära Fredrikstad.
-Klubben har flera motorcykelförare, och det gemensamma intresset gjorde det mycket lättare att smälta in i miljön. Jag tycker att stipendierna underskattas som en rekryteringsväg, säger Jon Ottar.
Och Jonas var inte rädd för att be om sammankomsten på Öland i Sverige året därpå. Ett mäktigt skådespel är med 40–50 motorcyklar från alla fem nordiska länder uppradade utanför hotellet, och i en lång rad längs vägarna, med fanor som visar vilken organisation som är på hjul.
En stark syn när motorcykelentusiaster från fem nordiska länder samlas.
Privat
Det har nu gått ungefär tre år sedan far och son började sina gemensamma motorcykelresor. Förutom gemenskapen tar de också en veckas semesterresa på egen hand. Förra sommaren var det 200 miles. Först gick det på grusvägar genom Finnskogen, vidare till Mt. Tron, sedan korsande genom södra Norge och över till Sverige och tillbaka över Kornsjø.
"Vi pratar med varandra hela tiden. Kommenterar varandras körning, pratar om säkerhet och hastighet – och pratar om vad vi ser längs vägen. Med kommunikationen i hjälmarna är det nästan som att sitta i bilen. Förutom att vi får en helt annan känsla av naturen.
En sak pratas inte om på motorcykelresor: Elbolaget där Jon Ottar är general manager och Jonas projektledare.
-Vi har varit medvetna om skillnaden mellan arbete och icke-arbete alla dessa år. Vi har nära kontakt under arbetsdagen och har alltid haft en bra relation annars, men inte lika nära gemenskap som efter att jag tog mitt motorcykelkörkort. Nu slår vi också på veteranbilar lite tillsammans, istället för att stå i separata garage.
Knut Willy Sørensen (höger) och far och son vid mötet i Öland.
Privat
Och vad säger Jonas partner till att han åker på resor med pappa?
-Jonas har gjort klart att det är så här det kommer att bli, så hon får räkna på det, säger pappa skämtsamt. Men ja, hon tycker det är bra att vi är tillsammans!
Skriv ut artikeln
